mittlivsomlena

Jag tycker att så mycket är så kämpigt just nu!
Jag är så trött hela tiden. Har så mycket tankar känslor som jag inte klarar av att styra riktigt idag känner ja.
 Hade ett sådant gräl med mina pojkar ida. Tycker att jag gör allt för dom jämt men det räcker inte till,.,. Jag har en underbar dotter som behöver mej så mycket men jag vet inte vad jag kan göra för att hjälpa henne heller känner mej så otillräcklig. Allt jag gör blir fel.
Jag är orolig för min mamma. hur är hennes hälsa egentligen?
Emelie och jag pratade sent igår och tydligen så hostar hon mycket och har svårt ibland för att få luft.
Men stönig 40 talist som hon är så går man inte till doktorn inte!!
tråkigt inlägg detta men dagen har vart sååå dålig hitills så d e så skönt att få skriva av sig.
Ja just det,.., ja har något possitivt idag!!
Jag har träffat världens underbaraste!! Har aldrig och då menar jag aldrig känt ett sådant lugn med någon.
Han ger mig komplimanger han kramar mig han bryr sig om mina barn!!!!!!!!!!!!!!!!
nu förhoppningsvis kommer allt att bli bra,. jag bara måste våga hoppas
att det finns någon som kan älska mej,.,.

Jag känner att jag försöker att hjälpa alla så gott jag kan.
Hur d än e så vill ja vara där.
Men hur länge ska ja behöva o ge för att må bra,. jag har alltid försökt hjälpa folk i den mån jag kan.
men klarar inte av att ta emot hjälp själv för hur jag än gör så blir allt bara fel,.
just nu har jag en enda önskan,. att få åka till ammenäs nästa vecka...
men ska det vara lätt o lösa d då?? nej.
för på mitt jobb har d slutat en med omedelbarverkan ,. jag har lyckats att få lite ledigt men det e inte så bra ändå för jag kan inte pendla,.
varför kan det inte bara vara lätt??
så fort ja ska göra något spelar ingen roll vad så måste jag alltid kämpa så inninorden för det.
jag vill bara att dte ska flyta någomn gång.

min orka är slut såååå slut vet inte vart jag ska få kraft ifrån.,
Snälla hägre makt hjälp mej , för jag är så trött orkar snart inte mer
och gå på denna smala stig som leder mej längre o längre ner...

alla mina gamla spöken har börjat att bli väldigt påtagliga nu och kan ju säga att det hjälper inte på så mycket heller. inte bara det sen jag va liten med mosters man, utan även andra bitar...
Mycket jag har förträngt.

Det får jag ta en annan dag för jag orkar inte bearbeta detta ida,.

 trött på allt,.,.

Min upplevelse jag har haft med min mosters man är fruktansvärt.
Jag tänker på detta varje dag.
Min största ångest är..
Allt började för 2 år sen jag jobba julaftons natt.
På morgon efter jobbet gick ja hem till min mor för att förbereda all mat.
När mor och jag håller på fejar för fullt säger mamma helt plödsligt till mig:
- Vet du vad? ... Mosters man har blivit anmäld för att antastat min mosters barn barn. Alltså: ... Är inte riktig farfar till barnen för min kusin har en annan pappa men styvfar i många många år.
Barnen hade kommit hem till sin far och sagt något i stil med.
-Pappa vi vill inte åka till farmor och hennes man för nu har ... börjat att kyssa med tungan oxå!!
Jag bara bröt ihop och började gråta som bara den när mamma sa detta till mig. Hon undrar då vad det är.
Det är sant det som säger!!!!!
Han har varit på mig med det e sant!!!!
Mammam tittar på mej helt förskräckt.
- Vad är det du säger Lena??
- Det är sant mamma, han har gjjort så mot mig med när jag var liten, säger jag.
- Men varför har du aldrig sagt  något? frågar hon.
-Jag vet inte har väl mest trott att ingen ska tro mig..
Men saken är den att jag har berättat om mina händelser med mosters man för flera stycken, till och med min brors fru har vetat länge.
Jag hade berättat för vänner lite ytligt också men med mig själv som en 3 :E person.
men nu blev allt så påtagligt på något vis. Hur skulle mamma reagera hur gör hon i detta??
Som jag trodde... Berättade hon för alla mina syskon.
Vilket jag uppskattar idag för min syster har stötatt mig så mycket i detta.
Men min ångest är att jag inget sagt kanske någon hade trott på mig och han kanske hade låtit min kusins barn vara!!!
 Jag tar på mig skulden när det gäller detta för hade jag sagt något så hade kanske någon funderat lite på detta iallafall.
Kanske kollat inte lite extra vad han gör när det är barn runt omkring. Men vad vet jag.....

Till min stora besvikels så åker min mor till min morbror på besök och jag vill åka med för att det är så längsen jag var o hälsade på dom.
Mamma säger att jag vill nog inte åka med för att min moster och hennes man är på kalaset.
Fatta!!!! Min mamma svek mig hon åkte på kalaset där han var och hon visste vad som skett och hon åker dit ändå!!! och inget säger heller inte ens sätter han på plats.. Inte skyddar mig.. Hon valde och träffa dom.
Inte nog med detta..
Min mor som ska stötta mig försöker att ringa min moster och säga att hon bryr sig om henne!! varför????
Min moster har  valt att leva med den jävla idioten fast han har blivit dömd. Jag tycker att hon har redan gjort sitt val då.,.,
Honom framför sina barn barn



                                             DÄRFÖR SA JAG INGET!!!!!

Vid den  här tiden är jag runt 12 år,.,. Detta är sista gången..
Vi är i björlanda på kalas har för mig svagt att det  va kräft kalas.
Det är folk över allt. Min mamma, mormor och mer mostrar med deras respektive.
Vi sitter ute i trädgården och äter.
Jag har ett roligt minne utav att min mormor sitter och blir rödare och rödare i ansiktet snart som kräfterna vi åt.
Alla fnissar o skrattar en och en annan snaps slank ner hos dom vuxna det är sång o liv
när det börjar att mörkna blir jag trött och bestämmer mig för att gå in i stugan.
sätter mig i soffan för att sätta på en film.
Nu är jag då trygg iallafall. Alla i min familj är ju här min mormor till och med, nu kommer han inte det vet jag.
Tänk att kunna ha så fel!!!
Det tog inte så lång stund innan han kommer in.
han liksom glider ner brevid mig i soffan.
Jag rättar snabb till mig och känner obehaget börjar komma. Min familj sitter utanför då kan han väl inte eller??
Han hand kommer smygande och jag känner hur hela jag bara vill springa.
Då säger han:
- oh vilka stora "handbollar" du har fått.
( jag tränade handboll ¨på denna tiden och min kropp hade nog mognat mer varav hans kommentar)
Kände hur det blixtrade till innom mig.!.!
Jag reser mig upp snabbt som bara den och säger med sammanbitna läppar.
-Rör du mej en gång till så skriker jag!!
Han reser sig snabbt upp lika snabbt som han slank ner i soffan.
Lyfter sina händer och tar ett steg tillbaka sen vänder han mig ryggen och går.
Jag står kvar nu och tänker:
Vad hände?
Va det så lätt?
Blev han rädd nu??
Är det äntligen över?


Ja det var över för min del.....
                             

Jag är cirka åtta år.
Idag ska ja åka hem till min moster o hennes man, det e så roligt att åka dit för dom är alltid så snälla mot mig. Jag får saker,leka mycket o spela sällskapsspel.
Jag får verkligen all den uppmärksamheten som inte riktigt alltid får när man e hemma...
Dom bor i göteborg, bara det säger en hel del.
Den "stora" staden.
dom har en stor lägenhet på ca 4 rum o kök och dom bor bara 2 st där!!
Dom har även en jättefin sommarstuga strax utanför göteborg med stor fin trädgård och inte så långt ifrån havet. Vi har åkt någon gång till havet o badat i en bassång men en rolig rutchkana.
Allt är bara så mysigt.
Men när kvällen kommer och jag sover på soffan i storarummet, det e en bäddsoffa som jag sover i.
Det är mörkt och jag ligger o lyssnar lyssna o lyssnar igen. Jag har aldrig fattat varför jag ligger och lyssnar varför det känns som en obehagskänsla...
Detta måste ha hänt förr, för jag fattar inte varför ligger jag så på helspänd?

Plödsligt hör jag det jag inte vill höra..
Det kommer steg ifån den långa hallen som leder till min moster och hennes mans sovrum.
Det kommer närmare o närmare smygande, känner den hemska känslan av att bara vilja skrika kom inte hit jag vill inte , men jag är bara týst hoppas på att stegen ska försvinna om ja låtsas att jag sover.
Men det hjälper inte.
En hand kommer o tar mej på armen o frågar om jag är vaken.
Jag svarar inte bara hoppas på om ja inte svarar så försvinner allt.

oh,., klarar inte av att skriva mer just nu,..,,

jag kommer att skriva om detta men i omgångar för detta e ett jobbigt kapitel i mitt liv men detta ¨kanske kan få mej att kunna slippa mina spöken som jag har och måste bli av med..


 .....Kramar....